Straffet för en kvinna som dömts för ekonomisk penningtvätt har sänkts av Högsta domstolen efter ett överklagande. Domstolen konstaterade att ett fängelsestraff skulle påverka hennes son “oproportionerligt och orimligt”, vilket leder till ett beslut att utdöma villkorlig dom tillsammans med dagsböter istället.
En kvinna dömdes för ekonomisk penningtvätt på grund av hennes inblandning i betalningar och transaktioner kopplade till hennes ex-partners skrotverksamhet. Det innebar att hon fick in drygt tre miljoner kronor på sina konton från sambons skrotkonto.
Hennes make hade tidigare råkat ut för ett näringsförbud och anklagades för grova bokföringsbrott samt för att ha brutit mot näringsförbud. Tingsrätten slog fast att fängelse förutsattes på grund av det betydande straff som var förenat med brotten. Dessutom noterade domstolen hennes bostad i skyddat boende, vilket tyder på att ett fängelsestraff kan ha negativa effekter på henne. Följaktligen fick hon villkorlig dom tillsammans med samhällstjänst.
Hovrätten fastställde domen efter det att den överklagats och kom till samma slutsats beträffande ansvar som underrätten. När det gäller straffmätningen hänvisade hovrätten till en dom från HD från 2022, som indikerade att ekonomisk penningtvätt borde behandlas med samma stränghet som konventionella penningtvättsbrott. Följaktligen bör riktlinjerna för fastställande av påföljder för penningtvätt och egendomsbrott fungera som referenspunkt.
Hovrätten lyfte fram kvinnans betydande och engagerade inblandning i verksamheten, vilket resulterade i 18 månaders fängelse. Därefter överklagade hon till Högsta domstolen och begärde omprövning av tingsrättens utdömda påföljd. I sin överklagan noterade hon att ett fängelsestraff skulle äventyra hennes sons säkra placering. Hon citerade barnkonventionen och hävdade att den borde påverka domstolens bedömning.
HD: Fängelse oproportionerligt Högsta domstolen har nu granskat frågan om straff och kommit fram till att det är viktigt att prioritera barnets bästa för att fastställa konsekvenserna. Högsta domstolen bedömer i sin dom att det lämpliga straffet för de brott kvinnan befanns skyldig till motsvarar ett års fängelse. HD konstaterar att kvinnan har exklusiv vårdnad om sin son och är bosatt i stödboende. Både hon och hennes son får behandling för problem som härrör från deras trauma. Dessutom uppvisar sonen symtom som överensstämmer med posttraumatiskt stressyndrom.
Hans främsta vårdgivare och källa till anknytning är hans mamma. Om hon skulle fängslas står han inför möjligheten, som HD noterat, att stöta på en annan traumatisk upplevelse som kan utlösa tidigare trauman. Dessutom skulle hans traumaterapi avbrytas om hans mamma får ett fängelsestraff, eftersom det är beroende av hennes inblandning.
HD drar slutsatsen att sonen skulle få “oproportionerligt och orimligt hårda” konsekvenser om mamman skulle få ett fängelsestraff. Följaktligen skulle en sådan mening vara “uppenbart oförenlig med barnets bästa”. Till följd av detta har hon dömts till villkorlig dom tillsammans med dagsböter.
Högsta Domstolen
B 1793-23
