Mamman ville bo i Spanien i ett år och hennes son, som hon delade vårdnaden med, gick växelvis i skolan i Spanien och växelvis i Sverige. Fadern höll dock inte med om att det skulle vara bäst för hans son att göra det.
Nu döms mamman för egenmäktighet mot sina barn efter att ha hållit sin son i Spanien i fem månader mot sin pappas vilja.
Mamman åtalades för att ha hållit sin då sjuåriga son i Spanien i nästan fem månader, trots att man kommit överens med pappan om att sonen skulle återvända till Sverige efter semestern.
Mamman bosatte sig i Spanien sommaren 2020 och höll sin son där till den 22 januari 2021.
Mamman och pappan diskuterade att mamman ville flytta till Spanien med sin sambo i ungefär ett år och att hon ville att hennes son skulle komma dit och gå i skolan där åtminstone en del av tiden. Enligt mamman kom de överens om att varva studier och flytta till Spanien, men enligt pappan bestämde de aldrig något, de bara diskuterade.
De fyllde dock i en ansökan om alternativ skolgång för sin son, som tydde på att han skulle gå sin vanliga skola varannan månad och en skandinavisk skola i Spanien varannan månad.
Sommaren 2020 började mamman förbereda sig för att flytta till Spanien. Min son kom på besök den 7 augusti och skulle komma hem den 16 augusti.
Den dagen fick pappan veta att hans son inte fick flyga hem eftersom han hade feber och covid-restriktioner var på plats.
Två dagar senare skrev mamman: ”Vad jag förstår kan (sonen) inte flyga på 14 dagar och kommer fortfarande att missa svensk skolstart imorgon. Vi reser enligt den plan som vi båda skrivit på och som skolorna och kommunen accepterade. Vi har inte tid att diskutera mer om detta just nu, men vi kommer att hålla oss till det skriftliga avtalet.”
Pappan svarade med att skicka en kopia av domen där det stod att de hade gemensam vårdnad om sin son.
“Det här är avtalet vi har, inget mer. Studerar och bor här varannan vecka. Hans skola börjar imorgon och han åker hem direkt.
Samtidigt mejlade mamman båda skolorna och skrev att de skulle fortsätta hans studier enligt det godkända avtalet att han skulle gå i skolan varannan månad i Spanien och varannan månad i Sverige.
Den 14 september gjorde pappan en polisanmälan. Den 4 november inledde han ett förfarande om exklusiv vårdnad om barnet och den 15 januari 2021 meddelade tingsrätten ett tillfälligt beslut som beviljade fadern ensam föräldrabefogenhet.
Samma dag frågade mamman pappan vad han ville, och han svarade att hans son skulle komma hem. De bestämde sig då för att deras son kunde säga hejdå till sina skolkamrater och återvända hem sju dagar senare.
Fadern vittnade i rätten att han först var positiv när mamman föreslog att sonen skulle bo delvis i Spanien, men sedan började han fundera på om det skulle vara bra för sonen och att han aldrig gick med på att detta faktiskt skulle hända.
Att det fanns en överenskommelse mellan parterna motsägs enligt tingsrätten helt av sms-historiken. Där visade det sig att pappan hade uttryckt tveksamhet redan i januari och februari, vilket bekräftade hans påstående att ansökan om växelvis undervisning hade lämnats in för att kontrollera om det överhuvudtaget var möjligt.
Oavsett hur mamman tolkat begäran ska det ha stått klart för henne under sommaren att pappan inte samtyckt, skrev tingsrätten.
Först när tingsrätten beslutade om ensam vårdnad om barnet tog mamman tillbaka sin son.
När tingsrätten fann att det inte fanns anledning att befara att mamman skulle begå ytterligare brott dömdes till villkorlig dom med 100 dagsböter à 100 kr, det vill säga 10 000 kr.
Hovrätten för Skåne och Bleking fastställer nu domen och ändrar dagsböterna till 50 kronor med hänsyn till moderns ekonomiska situation. Hennes skyldighet att betala tillbaka skulden till brottsofferfonden minskar också advokat, målsägandeförsvarare och försvarsadvokat vid tingsrätten.
HOVRÄTTEN ÖVER
SKÅNE OCH BLEKINGE
B 2556-23
