En mamma som förde sin då fyraåriga dotter till Kanada i samförstånd med pappan, men sedan höll henne från sin pappa i över ett år, döms för godtycke med barn.
Enligt hovrätten finns det inga bevis för att paret planerat en flytt till Kanada.
Den nu 45-åriga kvinnan åtalades för grovt brott, då hon utan anledning godtyckligt förde bort sin dotter, född 2017, vars mamma hade gemensam vårdnad med flickans pappa. Kvinnan förde barnet till Kanada i augusti 2021 i samförstånd med pappan, men har från den 15 oktober 2021 mot hans vilja hållit barnet där. Kvinnan beviljades interimistisk ensam vårdnad om barnet den 15 juli 2022. Från och med detta datum har kvinnan olovligen separerat barnet från fadern.
Faderns berättelse ansågs i tingsrätten ha varit lång, tydlig, detaljerad och nyanserad och hans uppgifter hade också i mycket stor utsträckning fått stöd av den skriftliga bevisningen och vad vittnen har berättat. När hans uppgifter om att planen aldrig var att familjen skulle flytta till Kanada, utan att mamman och dottern bara skulle åka dit på två månaders semester, ställs mot mammans uppgifter om att hela familjen planerade en flytt till Kanada. De tre vittnen som har hörts på åklagarens begäran har alla vittnat att de aldrig hört talas om någon flytt eller att mamman uttryckt en önskan om att lämna Sverige för Kanada.
Sammantaget gjorde tingsrätten därför bedömningen att modern rest till Kanada med dottern med faderns samtycke, men att hon efter den 15 oktober 2021 stannat kvar mot hans vilja och att hon, efter att han fått ensam vårdnad om dottern, har obehörigen skilt dottern från honom. Det hade inte framkommit något väsentligt skäl för att kvarhålla dottern i Kanada mot faderns vilja.
Kvinnan dömdes till villkorlig dom och 140 dagsböter.
Svea hovrätt instämmer i tingsrättens bedömning att pappan har gett en utförlig, tydlig och nyanserad berättelse. När det gäller frågan om vilket stöd hans uppgifter får av den övriga utredningen anser hovrätten sammanfattningsvis att det är pappans uppgifter som ska ligga till grund för bedömningen och gör därför inte några andra bedömningar än de som gjorts. av tingsrätten angående om modern har begått den åtalade gärningen . Hovrätten delar också tingsrättens bedömning av hur gärningen ska rubriceras. Hon kommer därför att dömas för egenmäktighet med barn, grovt brott.
