Högsta domstolen bedömer att förutsättningarna är uppfyllda för att döma en tilltalad till skyddstillsyn med kontraktsvård när det fängelsestraff som annars skulle dömts ut uppgår till två år och fyra månader. Att den tilltalade varit häktad i cirka tio månader vägs in vid bedömningen.
En person dömdes för att ha begått två rån och viss narkotikabrottslighet. Straffvärdet för brottsligheten bedömdes motsvara fängelse i två år och fyra månader. Kriminalvården föreslog att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med kontraktsvård, eftersom brottsligheten hade samband med den tilltalades långvariga missbruksproblematik. Men hovrätten bedömde att en sådan påföljd inte var tillräcklig och dömde till fängelse.
Högsta domstolen uttalar att vid bedömningen av om skyddstillsyn med kontraktsvård kan anses som en tillräcklig reaktion jämfört med ett fängelsestraff bör domstolen – efter att först ha bedömt hur pass ingripande behandlingsplanen är – väga in häktningstiden. Detta eftersom den samlade reaktionen på brottsligheten är dels behandlingen enligt planen, dels frihetsberövandet i målet.
I det enskilda fallet bedömer Högsta domstolen att det är fråga om en ingripande behandlingsplan som tillsammans med häktningstiden på cirka tio månader utan tvekan är en tillräcklig reaktion på brottsligheten. Den tilltalade döms därför till skyddstillsyn med kontraktsvård.
I målet dömdes även en annan tilltalad för att ha begått två rån. I det fallet fanns det inte förutsättningar för att bestämma påföljden till skyddstillsyn med kontraktsvård. Han dömdes därför till fängelse.
Mål: B 8385-23
