Tusentals fastighetsägare tvingas kämpa i rättsliga processer för att skydda sina bryggor och pirar från rivningsförelägganden utfärdade av kommuner och länsstyrelser. Dessa beslut, särskilt när det gäller äldre bryggor, saknar ofta stöd i rättspraxis och strider mot proportionalitetsprincipen, vilket resulterar i betydande ekonomiska förluster och stor stress för de drabbade.
Även om huvudregeln är att bryggor, som tillkommit efter 1975 behöver dispens från strandskyddet för att anses vara lagliga, har Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i ett flertal avgöranden påpekat att krav på utrivning av en äldre brygganläggning utan betydande negativ miljöpåverkan kan vara oproportionerligt. “Rivningsförelägganden som saknar stöd i lag och praxis skapar en känsla av maktlöshet bland fastighetsägarna,” säger Giedre Jirvell, rättsexpert inom mark- och miljörätt, som har bidragit till flera uppmärksammade prejudikat gällande just bryggor. Hon menar att det är avgörande att domar och beslut grundas på legalitetsprincipen och rättssäkerhet.
Vid skälighetsbedömningen av rivningsförelägganden måste en avvägning göras mellan naturvårdens intressen och fastighetsägarens rättigheter. I många fall utfärdas rivningsförelägganden utan att ens pröva om dispens kan ges i efterhand. Detta leder till orimliga beslut och ökar pressen på fastighetsägare, särskilt när myndigheter gör åtalsanmälningar om misstänkta miljöbrott utan tillräcklig bevisning. Enligt Jirvell är det “oacceptabelt att fastighetsägare tvingas in i långdragna och kostsamma processer utan en skälig grund.”
MÖDs avgöranden är vägledande för myndigheternas beslut i liknande ärenden. “För att uppnå en högre grad av rättssäkerhet i myndigheternas beslutsfattande är det avgörande att myndigheterna investerar tid och resurser för att hålla sig uppdaterade med den senaste praxisutvecklingen,” säger Giedre Jirvell. “Endast då kan vi förvänta oss beslut som respekterar både miljön och fastighetsägarnas rättigheter, såsom de föreskrivs i regeringsformen och Europakonventionen.”
Det är avgörande att beslutsfattare säkerställer att prejudicerande rättspraxis efterlevs och att rättssäkerheten respekteras.
Giedre Jirvell, jurist specialiserad på strandskyddsärenden och mark- och miljörätt