En pappas skadestånd för sonens hot mot en socialsekreterare har reducerats till noll av en oenig hovrätt. När brottet begicks hade pappan suttit i fängelse i knappt fyra månader. Fadern kunde därför inte uppfylla de krav på tillsyn och konsekventa reaktioner mot barnet som lagen ställt. Lagmannen anser att pappan kan skylla sig själv.
Den nu 17-årige sonen åtalades och dömdes i Vänersborgs tingsrätt för bland annat att ha attackerat en socialsekreterare i Trollhättan med hot om våld i tjänsteutövningen. Attacken bestod i att 17-åringen skickade hotfulla sms till kvinnan. Sonen dömdes att betala 8 000 kronor i skadestånd till socialsekreteraren tillsammans med sin pappa.
Pappan överklagade ersättningsbeslutet till hovrätten och uppgav att han avtjänade ett fängelsestraff från juni 2023 till maj 2024 och därmed kunde han inte ha tillsyn över sin son när han begick brottet. Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att en förälder som är vårdnadshavare har enligt 2 kap. 3. 5 § skadeståndslagen strikt ansvar för bland annat skadestånd på grund av att barnet grovt kränkt annan genom brott som innefattar angrepp mot person, frihet, frid eller heder. Att ansvaret är strikt innebär att skadeståndsansvaret är oberoende av om vårdnadshavaren i något avseende har handlat vårdslöst.
Om det är uppenbart oskäligt att föräldern ska betala skadeståndet med hänsyn till förälderns relation till barnet eller de särskilda åtgärder som föräldern har vidtagit för att förhindra att barnet begår brott, kan jämkning dock ske (se 3 kap. 6 andra stycket skadeståndslagen).
Hovrätten framhåller att konsekvensen av fängelsestraffet är att pappan under lång tid före dådet saknade möjlighet att vara delaktig i sonens liv och därmed i hans uppväxt. Fadern saknade därmed möjlighet att uppfylla de krav på tillsyn och konsekventa reaktioner mot barnet som lagen ställer på honom som förälder och vårdnadshavare. Att inte delta i övervakningen av sonen var inte hans eget val. Att han däremot på grund av sitt eget medvetna handlande blev frihetsberövad har ingen betydelse för avvägningsfrågan.
Det är mot denna bakgrund uppenbart orimligt att han ska betala ersättningen till socialsekreteraren. Hans skadeståndsansvar ska därför reduceras till noll.
Lagmannen vid Hovrätten håller inte med. Att pappan hade försatt sig i en situation där han inte kunde utöva erforderlig tillsyn över sonen berodde, konstaterar Lagmannen, på hans eget handlande.
HOVRÄTTEN FÖR
VÄSTRA SVERIGE
T 4693-24