Att ett barn bor hos en förälder, kallas allmänt boendeförälder. Den föräldern har mer långtgående ansvar att den andra förälder kan träffa barnet.
Enligt 6 kap 15 § föräldrabalken (FB) har ett barn rätt att umgås med den förälder som det inte bor hos.
Det finns dock ingen skyldighet för barnet att umgås med den förälder som det inte bor hos. Av 6 kap 15 § andra stycket framgår att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att kontakten med den förälder barnet inte umgås med tillgodoses så långt det är möjligt.
Vidare har boendeföräldern en skyldighet att lämna uppgifter om barnet till den andra föräldern, om detta kan främja umgänge. Informationen ska gälla frågor som kan ha en mer påtaglig effekt på samspelet med barnet, såsom hälsa och sjukdomstillstånd.
Umgängesföräldern ska inte framstå som en utomstående i barnets liv utan ska känna till barnets nuvarande situation och kunna vända sig till umgängesföräldern på ett naturligt sätt. Ovilja att lämna sådan information kan vara ett led i en ovilja att främja kontakten mellan barnet och kontaktföräldern. Det kan vara ett tecken på att vårdnadssituationen bör omprövas.
Bostadsföräldern är också skyldig att ta del av de resekostnader som barnets behov av umgänge med den andra föräldern medför. Detta ska ske utifrån vad som är rimligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och omständigheterna i övrigt enligt 2 kap. 6 15 b § FB.
En förälder som saknar förmåga att bidra är inte skyldig att göra det. Båda föräldrarna är skyldiga att svara för underhåll för barnet enligt 1 kap. 7 §§ 1-2 FB. Boföräldern fullgör skyldigheten genom att betala för barnets mat, bostad, kläder etc. Den andra föräldern fullgör sin skyldighet genom att betala underhållsbidrag enligt 2 kap. 7 § 2 FB.
Föräldrarnas förmåga att samarbeta har stor betydelse när det gäller frågor om vårdnad, boende och umgänge. Detta gäller särskilt vid bedömningen av om vårdnaden ska vara gemensam eller anförtros någon av föräldrarna (se 6 kap. 5 § FB). Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge enligt 2 kap. 6 § 2 a FB. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska särskilt uppmärksammas risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen tas bort eller förvaras eller på annat sätt skadas samt barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Det är därför viktigt att kunna samarbeta i frågor som rör barnet och föräldrarnas samarbetsförmåga är nära kopplad till frågan om vårdnad. Vid samarbetsproblem i vårdnads-, boende- och umgängesfrågor kan föräldrar få hjälp att komma överens i dessa frågor genom samarbetssamtal som anordnas av kommunen enligt 2 kap. 5 § 3 socialtjänstlagen (SoL) (se även 6 kap. 18 § FB).
Underlåtenhet att samarbeta kan ha en negativ inverkan på förälderns lämplighet som vårdnadshavare. Barnet har ett behov av god kontakt med båda föräldrarna, och detta behov tillgodoses inte om föräldrarna inte kan samarbeta och se till att barnet får en god kontakt med båda föräldrarna. En förälder kan självständigt begära omprövning av frågor om vårdnad, boende och umgänge enligt 6 kap. 5 kap. 6 § 14 a och 2 kap. 6 § 15 a FB.
Sammanfattningsvis är boendeföräldern skyldig att se till att barnet får möjlighet att umgås med den andra föräldern och att lämna den information som behövs för att främja relationen.