Tidigare kriminalvårdare och nu författare och juriststudent. Hon debuterar nu med romanen “Stängd Anstalt”, som bygger på vad hon själv sett och hörde under tiden hon arbetade på Kriminalvården.
– Vill man veta hur det är på Kriminalvården är den enda information som finns i dag i princip Kriminalvårdens egna kanaler, och det upplever jag inte speglar verkligheten, säger Fanny Klang.
I Sluten Anstalt får läsaren följa Jonna som börjar arbeta som kriminalvårdare vid 21 års ålder. Kriminalvårdare som missbrukar sin makt gentemot de intagna, auktoritära strukturer, nepotism och en tystnadskultur bland personalen rullas upp de längre Jonna arbetar på anstalten, och vården av de intagna läggs åt sidan under myndighetens expansionsfas.
När kriminalvårdarna som kritiserar och utmanar strukturerna förs över till andra institutioner eller avskedas, börjar huvudpersonen Jonna sitt eget uppror inne på institutionen.
Författaren Fanny Klang berättar att hon själv arbetat inom Kriminalvården i cirka tre år. I perioder var hon heltidsanställd och i andra perioder var hon vikarie. Hon började jobba på byrån 2021 och såg då framför sig att hon skulle kunna hjälpa människor att bryta den onda cirkeln, och hjälpa människor till ett bättre liv.
– Jag kände mig väldigt berörd av mycket som hände där. Det finns många människoöden som man får dela med sig av, och det var mycket som inte kändes bra för mig. Fanny Klang behövde någonstans att bearbeta alla känslor, säger hon och började anteckna i slutet av sitt arbetspass, eller när hon gick hem för dagen – som en slags terapi, säger hon.
Hon förde anteckningar i ungefär ett och ett halvt år utan någon plan för att anteckningarna skulle bli något.
– Då hade jag många anteckningar och kände att ja, men då måste jag sätta mig ner och försöka sammanställa det här och försöka förmedla en annan bild av verkligheten.
Trots att boken bygger på verkligheten finns det ingen karaktär i boken som dyker upp direkt i verkligheten, säger Fanny Klang. – Det är dock inspirerat av vad riktiga människor har sagt och gjort. Dynamiken är helt korrekt, de stora penseldragen är sanna och även många mindre detaljer. – Jag kan inte gå in och säga exakt vad som är sant och inte. Allt är väldigt inspirerat av verkligheten, men sedan har jag vävt ihop det till en sammanhängande berättelse med en dramaturgisk kurva – och så ser inte verkligheten ut.
Fanny Klang hoppas att bilden hon visar på Kriminalvården kan starta nya samtal.
– Om vi ska gå från 9 000 frihetsberövade till 27 000 på mindre än tio år, på den väg som är utslagen nu, har jag inte särskilt stora förhoppningar om att det ska bli särskilt bra. Det är därför jag vill få igång det här samtalet också, för att förhoppningsvis styra det åt ett annat håll.