Upp till 41 procent av alla dokumenterade digitala hatbrott sker på sociala medieplattformar, där främlingsfientlighet och rasism är de dominerande motiven bakom dessa brott. Det framgår av en rapport från Brå .
Vartannat år görs en undersökning om anmälda hatbrott i Sverige av Brå. En rapport som släpptes förra året visade att omkring 14 procent av de hatbrott som rapporterades till polisen 2020 inträffade i digitala miljöer. Brå har därför beslutat att öka förståelsen kring digitala hatbrott.
Stiftelsen grundades på 489 polisanmälningar markerade som hatbrott, som identifierades av Brå 2020, med detaljerade motiv för hatbrott och den digitala brottsplatsen. Dessa incidenter med hatbrott inträffade på sociala medier.
Brås omfattande rapport avslöjar att en betydande andel av de digitala hatbrotten som anmäldes till polisen 2020 skedde på sociala medier (41 procent) eller via digitala kommunikationsplattformar (34 procent). De vanligaste motiven för dessa brott var främlingsfientliga och rasistiska (44 procent), följt av de som riktade sig till religiösa grupper (27 procent), hatbrott relaterade till HBTQI-frågor (16 procent) och brott med ospecificerade motiv (13 procent).
Rapporten visar att det som skiljer digitala hatbrott är den högre andelen brott som riktar sig mot religiösa grupper jämfört med typisk hatbrottsstatistik, som omfattar brott som sker i fysiska miljöer. Dessutom noteras att motiv för antisemitiska och islamofobiska hatbrott är lika vanliga bland digitala brott, medan det i traditionella hatbrottsdata är mer frekvent att observera islamofoba motiv än antisemitiska. Den vanligaste formen av hets är riktad mot etniska grupper.
Den dominerande brottskategorin som identifierades var hets mot etniska grupper, vilket noterades i nästan hälften (47 procent) av alla polisanmälningar om digitala hatbrott. Efter detta kom olagliga hot med 18 procent, ofredande med 16 procent och förtal till 14 procent. Andra brott, inklusive kränkningar av frihet och integritet, rapporterades i mindre grad.
Enligt rapporten registrerades den högsta andelen polisanmälningar om digitala hatbrott 2020 i storstadsområdena Stockholm, Syd och Väst, med siffror på 27, 19 respektive 15 procent. Men när man tar hänsyn till befolkningens storlek framstod Region Mitt som det område med flest polisanmälningar, med i genomsnitt cirka 6 anmälningar för varje 100 000 invånare. Däremot rapporterade regionerna Väst, Öst och Bergslagen minst anmälningar, vardera med cirka 4 anmälningar per 100 000 invånare.
Rapportförfattarna noterar att “det är viktigt att komma ihåg att en polisanmälan om digitalt hatbrott kan göras i ett område, även om gärningsmannen (tillsammans med andra som kan vara i riskzonen) befinner sig i ett annat område. område.” Dessutom finns det en högre exponeringsfrekvens bland män jämfört med kvinnor.
En större andel män än kvinnor exponerades bland de drabbade, med siffror på 50 procent för män och 43 procent för kvinnor. Exponeringen genom digitala konversations- och kommunikationstjänster var nästan lika stor, med 52 procent av kvinnorna och 50 procent av männen som upplevde det. Men när man undersöker exponering för hatbrott som sker via digitala plattformar på arbetsplatsen, drabbades en högre andel kvinnor jämfört med män, med 11 procent av kvinnorna utsatta via e-post eller sociala medier, medan endast 5 procent av männen utsattes för liknande exponering.
I polisanmälningarna rörande manliga offer var den dominerande brottskategorin olaga hot, 35 procent. Efter detta kom förtal med 25 procent, trakasserier med 19 procent och hets mot etniska grupper med 16 procent.
Bland kvinnorna som föll offer var ofredande det vanligaste brottet med 39 procent, följt av förtal med 25 procent, olagliga hot med 20 procent och hets mot etniska grupper med 11 procent. När det gäller både män och kvinnor i riskzonen utgjorde kränkningar av frihet och integritet, tillsammans med andra brott, en mindre del av polisanmälningarna om digitala hatbrott.
Majoriteten av fallen, som står för 66 procent av polisanmälningarna, rörde en för offret okänd gärningsman. I 17 procent av anmälningarna var offret bekant med gärningsmannen, medan 7 procent angav att gärningsmannen var en anhörig till offret.