En kvinna har visat att en kriminell person tvingat henne att teckna ett kreditköp för en Audi och därmed undandragit sig en betalning på 400 000 kronor. Detta gäller även om den inledande utredningen om tvångsrånet är avslutad.
Tingsrätten menar att beslutet om nedläggning fattades hastigt och berodde på otillräckliga resurser inom polisavdelningen.
Ett kreditavtal för delbetalning av en Audi RS3 2.5 upprättades den 28 juli 2021 mellan en 20-årig kvinna och DNB Bank ASA. Efter detta har DNB sedan sagt upp kreditavtalet.
Den 24 november 2021 fick polisen en anmälan från kvinnan om att hon tvingats ingå ett kreditavtal under tvång, vilket ledde till att en anmälan om människorov och olaga tvång upprättades. Därefter, den 6 december 2021, kontaktade 20-åringen DNB angående sina erfarenheter och bifogade rapporten som en bilaga. Under den pågående polisutredningen avstod DNB från att begära betalning från henne.
Utredningen om kidnappning avslutades den 23 augusti 2022, medan utredningen om olagligt tvång avslutades den 4 februari 2023. Ett meddelande om dessa nedläggningar skickades den 2 maj 2023, varefter DNB vidarebefordrade anspråket till PS Inkasso för att driva betalning från kvinnan ännu en gång.
Parterna är överens om att kreditavtalet tecknades med 20-åringens bank-id den 28 juli 2021 och att hon höll sig till betalningsvillkoren i avtalet under en tid av två månader. De erkänner också att hon är den person som tillhandahållit signaturen, eller åtminstone har inga bevis presenterats för att bestrida detta. Dessutom är parterna överens om att preskriptionstiden ännu inte har börjat, och det är hennes ansvar att visa att hon ingått kreditavtalet under tvång, samt att DNB har avstått från den betalningsskyldighet som anges i kreditavtalet.
DNB Bank ASA krävde att kvinnan skulle efterge en kapitalbelopp på 404 795 kronor jämte ränta. Kvinnan, som har gjort två inbetalningar till krediten, gör i första hand gällande att kreditavtalet är ogiltigt på grund av att hon har tvingats ingå det under villkor som utgör tvång enligt 28 § avtalslagen. Detta har hon meddelat banken i rätt tid och i alla fall har DNB erkänt tidsförlängningen.
Avtalet är ogiltigt i sekundär bemärkelse, eftersom hon tvingats ingå det under förhållanden som uppfyller den definition av tvång som anges i 29 § avtalslagen. Utifrån den motivering som lämnats för stängningen finns det ingen grund att anta att brott har skett enligt ramavtal. Följaktligen har kvinnan inte blivit utsatt för ett brott och förblir ansvarig för att återbetala kreditskulden.
Den 6 december 2021 kontaktar kvinnan DNB och rapporterar att hon har blivit utsatt för bedrägeri och gör därefter en polisanmälan, vilket sker mer än fyra månader efter att avtalet slutförts. Följaktligen har hon underrättat DNB om det förmodade tvånget för sent, eftersom det inte skedde direkt efter att det upphörde. Enligt DNB:s register var hennes första kontakt den 19 oktober, då hon uppmanas att återkomma med sitt Bank-ID. Anledningen till hennes kommunikation vid den tiden är fortfarande oklar, men oavsett är det fortfarande för sent.
DNB betonade att logiken bakom stängningen tyder på att det inte finns någon grund för att tro att ett brott, enligt definitionen i generalavtalet, har inträffat. Kvinnan har följaktligen inte utsatts för något brott och förblir ansvarig för att reglera kreditskulden.
Det var först den 6 december 2021 som hon kontaktade DNB för att anmäla att hon utsatts för bedrägeri och göra en polisanmälan, vilket skedde mer än fyra månader efter att avtalet slutförts. Följaktligen underrättade hon DNB om det förmodade tvånget för sent och gjorde det inte direkt efter att det upphörde.
Enligt deras logg hör hon först av sig till DNB den 19 oktober, då uppmanas hon att återkomma med bank-ID. Orsaken till hennes första kontakt är fortfarande oklar, men det är redan för sent oavsett.
Kvinnan har anmält till Södertörns tingsrätt att en viss person, tillsammans med flera okända män, tvingat in henne med knivspets i ett fordon. Därefter fördes hon till en verksamhet som underlättade bilköpet, där en av männen tillfälligt lånade hennes legitimation.
När hon satt i bilen, under tvång av ett knivhot, användes hennes mobiltelefon för att godkänna ett avtal med hjälp av ett mobilt bank-ID. Med tanke på att hon var undermåliga och tyckte att det var svårt att lämna fordonet, tingsrätten fastställer att hennes redogörelse överensstämmer med definitionen av tvång enligt 28 § i avtalslagen.
Tingsrätten menar att hennes oförmåga att klargöra knivens placering vid tidpunkten för avtalets undertecknande inte ändrar denna bedömning. Den anser att blotta existensen av en kniv, när den ses tillsammans med andra faktorer, tyder på att hotet bör ses som en överhängande fara. Hon har tillhandahållit en detaljerad och sammanhängande berättelse om händelserna som saknar motsägelser, överdrifter eller svårmotiverade ögonblick. Rätten konstaterar också att hennes trovärdighet ifrågasätts genom att hon inte klargjorde huruvida hon eller bilens förare undertecknade avtalet, samt var kniven fanns i fordonet vid undertecknandet, särskilt med tanke på den betydande tid som har förflutit sedan händelsen.
Tingsrätten har slagit fast att det är utrett att den person som kvinnan anser utövat tvång är samma person som i polisutredningen identifierats som att ha kraschat bilen kort efter köpet. Flera tjänstemän som var inblandade i utredningen intervjuades och angav att beslutet att avsluta ärendet berodde på att det inte var prioriterat. Tingsrätten konstaterar: “Beträffande uppgifterna från polismännen innebär inte nedläggningsbeslutet att inget brott förekommit, utan snarare ett summariskt beslut som drivits av resursbrist. Detta är särskilt relevant med tanke på att ett flertal utredningsåtgärder, bl.a. förhör med [den misstänkte] och GT:s personal, har inte genomförts.
Det faktum att kvinnan gjorde två betalningar mot skulden och försenade med att rapportera händelsen är faktorer som i sig undergräver hennes konto. Ändå anser tingsrätten att hon lämnat rimliga motiveringar för detta utifrån omständigheterna.
För att kvinnan med framgång ska kunna hävda råntvånget mot banken som tredje part måste hon ha offentliggjort avtalet utan onödigt dröjsmål efter att tvånget upphörde. Tingsrätten konstaterade att det inte tycks finnas någon tydlig vägledning om vad som definierar skälig besvärstid i mål om tvång från avtalslagens förarbeten och det finns inte heller någon fast praxis. I rättsdoktrinen har tidsramen för att ta itu med tvångsrån beskrivits som en “mycket kort tidsperiod” och understryker behovet av åtgärder “så snart som möjligt.
Kvinnan rapporterade att hon kände sig extremt bedrövad efter det påtvingade rånet, under vilket hon kontinuerligt mottog hot riktade mot sig själv och sin familj, ett påstående som stöds av vittnesuppgifter. Även om hon inte har kunnat specificera när hoten upphörde hösten 2021, finner tingsrätten ingen anledning att tvivla på hennes erfarenhet, med hänsyn till händelsens sammanhang och den information som finns om gärningsmannen.
Med hänsyn till ovan nämnda punkter kommer tingsrätten fram till att kvinnan informerat DNB utan oskäligt dröjsmål. DNB:s talan ska följaktligen ogillas.