Det är inte lätt fälla poliser i domstol.
I ett beslut i hovrätten frikänns även en polis som är anklagad för stöld med anknytning till hans bisyssla på IKEA. Hovrätten gör gällande att det är möjligt att tjänstemannen köpt föremål som ingick i de omtvistade returerna som nämns i målet.
Enligt åtalet står polismannen anklagad för att avsiktligt ha lämnat tillbaka varor som lämnats efter av andra kunder på varuhuset för att tjäna ekonomiskt.
Bevisen som presenteras av åklagaren i detta fall bygger på olika källor, inklusive vittnesmål från en poliskollega och praxis med återköp. Under rättegången vittnade kollegan om att den åtalade tjänstemannen erkänt att ha tagit föremål som lämnats av kunder i kundvagnar på parkeringen, återköpt dem och fått kreditkvitton från butiken.
Den åtalade tjänstemannen ska ha informerat kollegan om att kvitton inte var nödvändiga för återköp och att han kunde samla upp till 10 000 kronor per år med denna metod. Kollegan uppgav att den åtalade tjänstemannen motiverade sitt agerande med att han som anställd genom ett bemanningsföretag inte fick del av IKEA:s årliga bonussystem.
Anklagelserna mot polismannen har motbevisats av polismannen själv, som förnekar brott och hävdar att återköpen genomfördes med föremål som köpts av antingen honom själv eller hans närmaste familjemedlemmar.
Domstolen betonade det mångsidiga utbudet av varor som hade returnerats, inklusive mattor, gångjärn, lister, beslag och skohorn. Denna samling av föremål skapade inte intrycket av att de alla köptes och sedan returnerades av samma person. Istället antydde det starkt att dessa varor upptäcktes på det sätt som polismannen beskrev för sina kollegor.
Utifrån denna bevisning drog tingsrätten slutsatsen att åklagaren framgångsrikt visat polismannens skuld avseende de påstådda handlingarna.
Tingsrätten fick på grund av ett misstag från åklagaren ta ställning till om gärningen i fråga skulle anses vara stöld. Tingsrätten konstaterade i sin dom att åklagarens frånvaro under huvudförhandlingen, vilket medförde en försening på nästan en vecka, tydde på att den enda åtalspunkten som skulle drivas var stöld.
Utifrån tingsrättens dom fastställdes att handlingen att ta godset var olovlig. Men i just det här fallet låg det inom polismannens ansvar att hantera och därefter återlämna bortglömda föremål. Därför var det hans plikt att ta hand om varorna. Den enda åtgärd som polismannen inte var behörig att göra var att ta hem de bortglömda föremålen.
Trots åklagarens påstående att polismannen var skyldig till olovlig tillägnelse på grund av bristande “goda” motiv vid tillfället, slog tingsrätten fast att den subjektiva aspekten inte ska “inverka på bedömningen av om de objektiva moment som behövs för en viss brott att vara närvarande är uppfyllda.” Prövningen av gärningsmannens förståelse och avsikter blir aktuell först när det är uppenbart att ett brott har begåtts enbart i objektiv mening. Följaktligen friades polismannen från anklagelsen om stöld.
Efter den friande domen överklagade åklagaren omgående och begärde att polismannen skulle dömas för stöld baserat på en reviderad redogörelse för brottet.
Efter att noga ha övervägt det vittnesmål som polismannens sambo lämnat, erkänner hovrätten möjligheten att polismannen kan ha köpt föremålen i fråga. Som ett resultat finns det inte tillräckligt med bevis för att definitivt fastställa att han tog varorna till de påstådda värdena, vilket ställer tvivel om åklagarens påståenden.